Idag har jag känt mig en aning trött och sliten, det beror väl antagligen på det dystra vädret som tar sig till känna. Men tog tag i mig själv runt 16-tiden och bestämde mig för att dra ut på en ordentlig tränings promenad tillsammans med hundarna och Tobias.
Vi åkte ut till min svärmor och parkerade bilen och tog en promenad där ifrån, träningen som hölls idag handlade i princip bara om Icy. Det är nämligen så att Icy triggar igång och blir stressig/spänd när det är mörkt ute, hon tappar helt fokus från mig och spanar runt omkring för att se om hon kan hitta något att jaga/skälla på. Valde att ha sele på henne idag då jag föredrar att ha det när vi är ute på skogspromenader eller går vid landsvägar(fråga mig inte varför) Det kanske var mitt första misstag då hon blev stark som en tjur. Vi tog en promenad på drygt 6km, under denna promenaden så var hon totalt okontrollerbar i säkert 5 km, jag fick en gnutta kontakt med henne när vi gick längsmed vägen, då det är ett moment hon är ganska duktig på(när det är bilar i närhete går vi nära matte) men så fort vi kom tillbaka in mot skog och landsbygd så började hon dra och "snurra runt" Detta beteende som hon har i mörkret är just bara ett problem när vi går i mörker. Självklart drar hon en hel del och så vid ljusare tidpunkter, men just det att det ej går att kontrollera henne sker enbart när det är mörkt ute.
Känner mig verkligen INTE nöjd med träningen för dagen, men detta är något jag precis har lagt på listan för "Icys träning" så det är inte direkt så att jag springer iväg och kastar in den vita handduken för det. Dock så står inte mörkerträningen högst upp på listan för tillfället då vi skall börja arbeta med hennes beteende i bilen först och främst.
I bilen så skriker hon och vankar av och an(nej det är ej åksjuka eller ångest) Det handlar om att jag och Tobias gjorde fel med henne redan från början då vi fick henne. Vi tog enbart bilen till roliga ställen, ja tex hundgården, svärmor eller spårställen. Så så fort hon sätter sig i bilen så tror hon att vi skall göra något väldigt kul och blir helt till sig. Hon tjuter av lycka för att hon skall iväg och få göra någonting kul! Ja många tycker det är otroligt sött när dem sitter i bilen och hör henne tjuta utav lycka, men jag kan meddela er, att höra detta otroligt höga tjutande dag ut och dag in i snart 1 år är ingenting som uppskattas längre. Jag vet att vi borde tagit tag i det tidigare(är mycket medveten om detta) Men jag har helt enkelt inte vetat vad tusan jag ska ta mig till. Nu har jag fått ett par goda råd utav min vän Pierina. Hon har en hund som gjort samma sak och de metoder hon använder säger hon ska ha funkat.
Så nu håller vi tummar och tår för att detta skall funka och att jag kan få ha en lugn och sansad hund i bilen inom en framtid :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar