Icy


Icy
Blandras: Dobermann/Rottweiler
f. 080210

Detta är min lilla älskling Icy. Jag och min sambo adopterade henne(som omplacering) den 22 December 2011 hon bodde tidigare i Örebro. Det var en lång resa för oss att hämta henne, men något i bilderna jag fick se på henne gjorde mig så galet förälskad i henne. Det fanns även ett avlivningshot på henne som vi inte kunde bortse och det gjorde mig ännu mer förälskad i henne, att jag skulle få chansen att ge denna tjej ett nytt liv, tillsammans med mig och Tobias.

Den första perioden med Icy bestod till mestadels utav träning, vi fick råd utav våran veterinär att hon borde gå ner minst 6 kilo i vikt så att inte höfterna skulle börja ta stryk på henne i för tidig ålder. Sagt och gjort började min fd långdistanslöpare till sambo dra med henne ut på löprundor lite titt som tätt, hon spenderade mycket tid i hundgården, en massa promenader och bus. Så vips ett foder byte och 2 månader senare så var vi nere på vår målvikt. 

Icy hade en hel del problem med sig i bagaget som man fick ta hänsyn till, hon var väl vad man kan kalla för en "problemhund" hon kunde göra utfall mot människor, mopeder, alla sorters djur mm. 
Hon var lite opålitlig helt enkelt. Till en början så var det riktigt slitit, vi fick hålla på med alla sorters olika metoder i träningsvärlden för att försöka få henne till att gå hyfsat bra i koppel, vi fick arbeta med att gå på promenader tillsammans med andra hundar och även öva på möte med människor av olika slag.
Ett visst hat hade hon till folk som var fulla också, då vinglandet gjorde henne skogstokig. Så att möta på en alkis på vägen hem från promenaden i stan var inte alltid det roligaste.
Ja det fanns som sagt en hel del att arbeta med + att hon nyligen hade blivit ordinerad medicin för att hon utvecklat sköldkörtelsjukdom(denna medicin kommer hon få äta resten utav sitt liv)

Efter att vi haft Icy ett ganska kort tag så började hon löpa ganska kraftigt, hon blev jätte skendräktig och betedde sig väldigt underligt(för en som alltid haft hanhund tidigare). Men trots att jag alltid varit i närheten utav hanhundar märkte jag att det var något som var fel på henne i detta beteendet och sagt och gjort så åkte vi till veterinären med henne, som då konstaterade att hon hade cystor och en lätt deformering på livmodern. Icy kastrerades direkt.

Efter mycket svett och tårar med denna lilla tjejen så kom genombrottet i Augusti förra året (2012) min mammas väninna bad om hjälp att passa hennes Amstaffmix hane då hon hade tagit på sig lite väl mycket och kände att inte orken riktigt fanns kvar, jag var rätt skeptisk först då jag visste att Icy hade speciellt svårt med valpar(hon fick en valpkull när hon var 8 månader) Det tog ca 2 veckor, sedan hade vi sammanfört henne och Bam Bam(min andra hund) Det visade sig senare att ägaren som hade Bam inte mäktade med att ha kvar honom och gärna ville omplacera honom till oss, jag var fortfarande fundersam på om Icy skulle klara detta då hon som sagt är opålitligt, framförallt med valpar.
Men hon klarade det, helt suveränt! Jag som aldrig trodde att jag skulle kunna ha en annan hund tillsammans med henne, lyckades fixa så hon fick en lekkompis!

Detta året (2013) har hennes framsteg gått ännu snabbare framåt, hon klarar nu bättre av hundmöten, människomöten och möten med andra slags djur. Hon kan vara med i folksamlingar utan att bli tokig och hon har för första gången på riktigt länge börjat gå fint i koppel! 
Ja mycket träning har vi lagt ner, vi har aldrig tränat någon agility eller liknande sporter men en jävla massa lydnad, miljöträning och kantarellsök har vi tränat!
Nu har hon äntligen blivit den hunden jag hoppades på att få fram från henne någon gång, äntligen kan man gå avslappnat med kopplet(dock med ett viss kontroll) i stan och umgås och gå promenader med vänner som har hundar. Ja visst, hon funkar inte ihop med hundar till den nivån att hon kan leka med dom i tex en hundgård, men hon kan i alla fall vara social och lukta på andra hundar utan att bli tokig.

Nu hoppas jag på att under min utbildnings gång få mer information om hur man arbetar med problemhundar/stresshundar så att vi kan fortsätta göra stora framsteg och förbättringar i de områden vi håller på med! 
För det är tack vare denna tjejen som jag ville utbilda mig till hundtränare över huvud taget, hon har visat en sådan kämparglöd och lust att arbeta, men ändå varit vek, ibland aggressiv osv osv, hon har pendlat så mycket i beteenden och framsteg/bakåtslag så att jag knappt vetat ut eller in, så det är tack vare henne som jag ville lära mig mer om området "hund", framförallt ämnet "Problemhund". 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar