Bam Bam

Bam Bam

Blandras: Amstaff/Pitbull

f. 120216

Här har vi buspojken numero 1! Denna lilla killen har verkligen gett mig något att arbeta med från dag ett!

Bam Bam kom till mig när han var ca 5 månader, han var solklart den jävligaste hunden jag träffat. Ja herregud, han kunde bita mig i armar i ansiktet och i benen lite när som helst, han var ett riktigt busfrö med andra ord(han har aldrig bitit hål, NÅGONSIN)

Denna killen var inte arbetsvillig för fem öre i början, han ville bara vara ute i solen och busa och helst av allt ligga och sova och gotta sig. 

Hans vändning kom någon gång vid 10 månader, då började hans riktiga personlighet lysa fram ordentligt,(ja ja vet att han var valp innan, men har träffat på mer kontaktsökande valpar än honom om man säger så) helt plötsligt i stället för galenpannan som han var innan, så trädde en riktig arbetsnarkoman fram. Jag vet inte om det beror på att jag hade tjatat så mycket om detta med sitt,ligg osv osv. Men han började äntligen förstå allt ( i samband med detta så blev han i princip helt rumsren) 

Han började söka ögonkontakt, han började bjuda på egna moment för att göra mig glad och berömma honom, ja han klarade allt, han utvecklades till en liten supermanhund helt enkelt :)

Bam Bam fungerar i dag med alla hundar (förutom svarta staffar, då han blev biten i halsen utav en), han leker bra ihop med allt från nakenhundar till leonbergers, ja han är helt enkelt en dröm. 

Han vände som på en natt från att vara en i princip djävul till en dansande ängel, det var helt sjukt när detta hände då man knappt hängde med själv.
Men jag uppskattar att det hände haha, det gör ju träningen betydligt enklare för mig. *Skratt*

Nu till våren så ska Bam Bam åka med mig till min instruktörsutbildning i Åre och arbeta tillsammans med mig, jag ser fram emot detta så himla mycket, han har blivit så stabil och trevlig efter all träning vi lagt ner så det ska bli så förbannat kul att utvecklas tillsammans med honom.
Jag har stora framtidsplaner för mig och Bam, väldigt stora! Om allt går som jag tänkt så ska han en dag jobba som terapihund :) 

Jag älskar honom något så otroligt och han har fått ändrat min uppfattning helt totalt angående dessa raser, ja det är inte klokt, min uppfattning om dessa hundar var att de var riktiga soffpotatisar som bara ville ute och gå och äta och så va det bra sedan. Men så är ju självklart inte fallet, jag tycker det är så fantastiskt vilken energi och levnadsglädje denna killen har, jag älskar i bland när jag sitter i soffan på morgonen och tar mitt kaffe, då kommer han lunkandes ut från sovrummet helt död och går fram och ställer sig framför mig, viftar lite på svansen och ger mig en puss(som om han säger god morgon).

Ja jag kan i bland bara ligga och titta på honom och känna hur stolt jag är, som har en sån fantastisk hund som honom, vilken tur jag hade som fick äran att ta över honom!

Mammas stiliga pojk <3